Jag känner på mig att det kommer hända nåt på jobbet idag. Jag vet inte vad, men antagligen nån surkärring som kommer fram och klagar till tusen.
Haha, jag tänkte att jag skulle skriva ner en dialog jag och en gäst hade förra veckan. Det är inge 100% ordagrant, men ungefärliga meningar.

---

Vi var 2 stycken som jobbade i kassan en eftermiddag en vardag. Det brukar inte vara så mycket folk då, därför vi bara var  stycken.
Men just den här dagen kom det mer folk än förväntat, så det blev längre köer och det tog längre tid än vanligt.
Jag fick en beställning på typ 7 meal med plusmeny, så den kunden tog lite extra lång tid. När jag blivit klar med den gästen säger han:
- Du behöver hjälp.
Jag har gått och grubblat över det där, och jag tog det som att han menade att jag behövde mer hjälp i kassan.

Nästa kund är en dam som har sin son med sig på 6-7 år. Det är här dialogen börjar!
Tänk på att kunden alltid har rätt och att vi som jobbar alltid måste visa empati och lösa problemet efter gästen.
Hon: Är det du som är chefen?
Jag: Nej det är det inte.
Hon: Då tycker jag att du ska tala om för han/hon att det behövs betydligt mycket mer folk i kassan när det är såhär mycket folk.
Jag: Ja det kan jag göra, och det vet jag.
Hon: Jag och min familj är här och handlar på Birsta City. Alla ville äta pasta med kyckling här bredvid, men min son här ville så gärna gå hit och äta hamburgare för han äter inget annat.
Jag hinner inte ens svara innan hon forstätter med:
Vet du? Jag har en pasta som står där borta och väntar på mig medans vi står här i kön till er såkallade snabbmatskedja. Har ni någon mikro här?
Jag: Ja den ligger vid toaletten (pekar och visar för henne)
Hon: Bra, för nu måste ju jag värma min pasta eftersom den är iskall pga dig!
Hon bestället ett happy meal med en hamburgare. Under tiden jag packar den så säger hon till sin son:
Det här var sista gången vi äter på McDonald's, eller hur? Nästa gång vi är här blir det pasta och kyckling.
Några av mina medarbetare och andra som stog i kön hörde dialogen och försökte hålla sig från skratt, vilket gjorde det betydligt mycket svårare för mig att hålla mig när jag såg alla som tyckte detta var roligt.
Det var en hel hög med beställningar före hennes när jag ropade på en hamburgare. Jag fick svar att den skulle dröja 4 minuter.
Gruvsamt går jag tillbaka till damen och säger:
Tyvärr kommer hamburgaren att dröja ca 3-4 minuter. Vill du börja med stripsen?
Hon: NEJ! Alltså NEJ! Det här är helt otroligt.

Jag: Det finns cheeseburgare klara nu om han hellre vill ha en sådan så ni slipper vänta.

Hon: Nej, han äter BARA hamburgare, INGET annat. Åh. Jag hoppas du känner igen mig när jag kommer fram hit igen! Eller nej, jag skickar min man!
Jag tänkte: Hur skulle jag kunna glömma dig?

Så gick hon iväg, och någon minut senare kommer hennes man fram.

Han sa glatt: Ja.. Jag väntade bara på en liten hamburgare till ett Happy Meal.

HAHA. Han var farlig, väldigt farlig.
Jag kan ju säga att jag var inte den enda som skakade på huvudet och skrattade efter han gått iväg.