Jag hatar min granne. Nu går denne mig verkligen på nerverna. Okej att somna framför tvn varenda dag och ha på högsta volym fram tills 2-3 på natten, det stör mig faktiskt inte längre. Men att kliva upp och börja borra i väggarna så att det låter som att DU står bredvid mig och borrar i min vägg, det stör mig faktiskt lite, okej? Nej, det stör mig faktiskt hur mycket som helst! Du kunde väl ha väntat tills efter 10 åtminstone? Nej, klockan 6-7 är ju bättre, faktiskt..

Det händer mycket nu, jag har fyllt 18, tagit körkort, sett New Moon, haft födelsedagsmiddag och idag gjorde jag en fantastisk sak som jag bara väntar på svar från! Kan nästan inte sitta still, vill bara få det där mailet nu på direkten. Jag hoppar till av glädje när det kommer upp en liten msnruta om nytt mail i inkorgen, dock är det bara från facebook. Jag hatar mailen från facebook, jag har även ställt in på inställningarna att jag inte ska få så många mail, men det blev inte så mycket bättre.

Ikväll ska jag vara chaffis åt några jävulskt snygga brudar, men först blir det jobbet och ha stängning igen.
Ha en bra dag!

Godmorgon säger jag halv 1 och har inte alls dåligt samvete för att jag sovit bort halva dagen. Jag ska ju faktiskt iväg och jobba vid 3 först så kände att det var helt okej att ta lite sovmorgon. Det blev faktiskt rätt sent igår fast jag var så ensam och det var så "synd" om mig, haha. Veronika blev mitt sällskap för kvällen, dock över msn, men massa goa minnen, gamla bilder och gamla låtar bjöd kvällen på och härliga skratt. Tack för det gumman.

Sedan debatten på tv har jag ständigt varit inne på Johanna Toftby's blogg för att följa upp snacket där. Så det första jag gjorde när jag startade datorn idag var att klicka mig in på hennes blogg för att låta mig uppdateras lite. Möts av ett helt fantastiskt roligt inlägg där man kan läsa att Johanna har kollat upp lite IP-nummer och även telefonnummer så hon ringde upp till en kille som skrivit från samma dator, men olika namn varje gång. Haha, det var så jäkla roligt att läsa hur han hade reagerat när hon frågat om han ville något speciellt. Tack för en bra start på dagen säger jag, helt klockrent! Om ni vill läsa inlägget själva är det bara att klicka er vidare här.

Över till något helt annat som jag behöver lite hjälp med. Sitter nämligen här och försöker planera min middag som jag ska ha på lördag, alltså om en vecka, eftersom jag fyller år nu på onsdag. Det ska bjudas på Italiensk kycklingpasta, varma vitlöksbröd och banasplit till efterrätt. Och temat är film, dvs jag kommer ha massa filmstjärnor på besök på lördag, wiho! Jag kände mig supersmart som kom på den idén att ha filmtema, men utan att tänka lite närmare så vet jag inte själv vem jag ska vara? Vem kan man vara, som brunett, 167 cm? Tips på det?
Jag känner att jag vill ha lite italienskt överhuvudtaget. Men hur gör man det? Kan man bara ta några lyktor och sätta ut här och där, eller någon annan duk som påminner lite om ett annat land, hur gör man? Det skulle jag vilja ha hjälp med, hur pyntar man en middag Italienskt?

Nu är jag hemma i Sundsvall igen efter några dagar nere i Gnarp. Påvägen hem sa mamma att hon kanske skulle iväg och dansa, och frågade ifall jag skulle åka med ner på stan isåfall. Men nej det skulle jag inte. För jag tänkte nämligen, eller snarare insåg, att det här är min sista helg i livet som jag inte är myndig och jag tänker inte skynda på det ett dugg genom att gå ut och må dåligt imorgon. Jag sparar allt det roliga tills på onsdag. Jag menar, har jag inte varit ut sedan gatufesten, och den var i början av juli om jag inte minns fel? Då klarar jag mig nog i 5 ynka dagar till också. Nemas problemas liksom!

Så nu ligger jag i min jättesköna säng och har jättetråkigt, är jättesur och vill jättegärna sova jättelänge. Jag känner mig lite överdriven sådär på kvällkvisten, men ingenting funkar ju känns det som. Jag lånade med mig Nintendo Wii ifrån min bror så jag skulle kunna spela lite Guitarr Hero. Väl hemma började jag koppla ihop allting på en gång, och hur gick det? Jo rent åt helvete skulle jag vilja påstå. Hur jag än kopplade om kablarna bak på tv;n så var det bara svartvitt. Vad jag än gjorde så blev det bara fel. Och jag tänkte att innan jag helt och hållet skulle tappa greppet och antagligen slå sönder första bästa jättedyra jättevärdefulla sak så stängde jag lugnt av tv;n, gick in på mitt rum och la mig i sängen. Bra va? Jag är stolt över mig själv. Mitt humör är inte att leka med.

Klickade runt på massa bloggar och läste min kära vän Veronika's blogg där jag såg att hon provat något, vad jag tycker just ikväll, roligt. Egentligen är det inte ens roligt, och jag har aldrig funderat på det, men det kändes bara som att ikväll var menad för att jag skulle kolla upp detta, eller nåt, whatever.. Jag kollade upp vad mitt namn betyder, och vart det kommer ifrån. Jippie tänker ni, på fredagskvällen ligger Hanna hemma i sängen och kollar upp vart sitt namn kommer ifrån. Ja det kanske jag gör, och jag trivs med det! Jag är sur ikväll, så ni andra som känner igen er i detta extemt positiva inlägg, klicka in er här och kolla upp vad erat namn betyder också. Bättre än att slå sönder någott jättedyrt och jättevärdefullt!

"Hanna eller Hannah är ett kvinnonamn med hebreiskt ursprung som betyder nåd. Hanna används ibland också som en kortform för Johanna. Namnet förekommer på flera ställen i Bibeln:

Elkanas hustru, Samuels mor (1 Sam 1:2ff, 2:1,21) (Gamla Testamentet)
Hustru till Tobit (Tob. 1:9, 2:11-13, 11:5) (Apokryferna)
En kvinna som brast ut i lovsång när Josef och Maria bar fram Jesus i templet (Luk 2:36) (Nya Testamentet)

Namnet upplever nu en modevåg som började i mitten på 1980-talet och fortfarande är mycket stark. Namnet ligger just nu på plats 4 på topplistan. Även i början på 1900-talet var namnet populärt. 31 december 2005 fanns det totalt 45 720 personer i Sverige med namnet, varav 30 105 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 1324 flickor namnet, varav 885 fick det som tilltalsnamn."

Nu ska jag radera alla mina skräckfilmer på datorn, ta en dusch och spela tråkiga spel som finns på datorn tror jag. Eller se några klipp på youtube som jag redan sett, äh jag vet inte! VAD ÄR ROLIGT IKVÄLL?

Kolla vad ditt namn betyder här!

Jag är en liten fegis numera efter att ha sett på Paranormal Activities. Jag tror helt och hållet på spöken och demoner, och efter att ha sett filmen gjorde det inte vinterkvällarna lättare att somna till. Så igårkväll zappade jag runt på tv och hamnade på 1an, ovanligt nog. Där såg jag på en debatt där bla gravida Katrin Zytomierska och Johanna Toftby från "Ensam mamma söker" var med. Tyvärr så vet jag inte hur jag ska lyckas få in klippet här från SVT, så ni får klicka på länken här för att se klippet!


För er som inte sett den, inte vill se eller inte ville se klart eller av någon anledning missat detta så skulle jag vilja uppmärksamma lite snack som dykt upp såhär efteråt för Katrin och Johanna.
När man klickar sig in på deras bloggar nu idag så möts man av elaka kommentarer och personliga påhopp. Katrin funderar på, om jag inte missförstått detta, att liveblogga sin förlossning(?) vilket nu har gett blandade åsikter bland de som såg igår och de som läser hennes blogg.
Johanna får påhopp för att hon hade med sina barn i tv-programmet, att hon skulle ha använt sig av barnen för att få vara med i tv och på något vis nå framgång? Hur normalt låter det i era öron? I mina öron låter det sjukt, att folk orkar lägga sig i så mycket i andras liv att de helt och hållet med gott samvete kan trycka ner Johanna och menar på att hon skulle vara en dålig mamma som tog med barnen, att de kan ta skada utav det om 10-15 år när de får se detta. Då menade Johanna på att hennes barn är 10 respektive 12 år, och att de kan säga vad de tycker om de vill vara med i tv eller inte. "Nej nej NEJ" skreks det i tv-rutan då hon sa detta. Då menar alltså folk på att Johanna inte vet vad som är bra och inte bra för sina egna barn? För er som fortfarande inte har kollat på debatten, gör det nu!

Ni som sett den, kika in på Katrins och Johannas bloggar och läs kommentarerna, vilka fruktansvärt hjärtlösa människor det finns som har mage att sitta och trycka ner andra människor på det här viset, samtidigt som de ska förespråka barnen, så sitter de och kastar skit och trycker ner andra på nätet. Vad gör dem till bättre människor? Måste man verkligen lägga sig i en människas liv så mycket bara för att denne valde att söka kärleken genom tv, som vem som helst annars hade kunnat gjort utanför tv i det vanliga livet? Tydligen verkar vissa tycka det, att det är en enorm skillnad och att syftet med det endast är uppmärksamhet. Varför tittar man då på programmen? Varför läser man bloggarna? Varför går man emot sig själv och gör sig själv arg, så man sedan kastar ord runt omkring sig helt utan en vettig anledning? Jag blir så förbannad.. Vad tycker ni?

Var är det för konstigt väder vi har? Igår täcktes marken utav snö samtidigt som det nästan vägrade sluta komma mera från himlen. Idag när jag vaknar har allt regnat bort. Fast jag tycker det är bra, hoppas att det håller i sig med bar mark ett tag till så att jag kanske lyckas med mitt körkort utan att missa vägmarkeringan som döljer sig under snön. Snart är det dags, jag är så nervös. Får en klump i magen bara av att skriva det här. Fem ynka små dagar kvar tills jag fyller 18 år. Dagen som jag väntat på så länge, och nu känns det som att det går alldeles för fort. En konstig blandning med förhoppningsvis lyckat resultat. Hur förbereder man sig inför proven? Ja, jag vet väl att man måste plugga plugga plugga. Men mer då? Bara för att jag pluggar varje dag hjälper inte det min nervositet, så hur gör man?

Snart är det dagen för våra pappor, fars dag, på söndag. Jag har nog aldrig varit en höjdare på att uppmärksamma varken mors dag eller fars dag, varför vet jag inte, men jag har tänkt att det kanske är dags att börja nu då. Bättre sent än aldrig, eller? Något jag däremot inte vet är vad man ska köpa. Vad vill pappor ha? När jag frågar min pappa vad han önskar sig i födelsedagspresent eller julklapp så är det antingen kalsonger, strumpor eller snälla barn. Hur kul är det att ge bort strumpor och kalsonger varenda år då? Det är bra saker, men nej nu ska det bli ändring pappsen. Iår ska du få något speciellt! Vad ska du ge till din pappa? Har du något tips?

-WARNING-
I detta inlägget kommer det förekomma både positiva och negativa saker, sura miner, saker som inte står med i bibel och saker som gör mig glad.

Låt oss börja med de negativa sakerna.
Nåt jävla smarthuvud har kommit på kanske världens dummaste idé. Jag kan tänka mig att denne var full när förslaget togs upp, för det är inte riktigt friskt. Det är ungefär som att "Ne men det känns så tråkigt att sitta och behöva åka buss genom det där området där det bor jättemånga människor som dagligen åker med den här bussen till skola, till jobb, men nu ska den här bussen bort så slipper jag åka så långt för att komma hem till mitt älskade Timrå snabbare" 

Som ni förstått handlar detta alltså om bussar som berör mig och väldigt många andra i området där jag bor, dvs utanför Birsta. Vi som bor här har haft 2 bussar i timmen att ta oss till stan på vardagar, 1 buss i timmen på helger. Visst, jag hade inte blivit ledsen om det gått lite fler bussar, men om man jämför med vilket helvete det nu ställts till med så ångrar jag djupt alla mina klagomål på busstiderna hittills. Det är nämligen som så att den bussen nu tagits bort, som går ifrån stan och hem till mig. Det är en sträcka på ungefär 9 km som hittills tagit ca 15-20 minuter att ta sig hem på. Varför? Jo, för nu måste man åka två olika bussar för att åka hem till mig. Jag gjorde mitt första försök i att ta mig hem ifrån stan idag efter att jag varit på halkbana (mer om detta senare...). Eftersom jag visste om att de ändrat på bussarna så gick jag till det lilla "info-huset" vid bussarna och frågade snällt:
"Hur kommer jag till Gångviken?"
Till svar fick jag en stor, lång suck och kanske världens snabbaste och oklokaste förklaring någonsin. Jag förklarade att jag inte vet vart den och den vägen/gatan ligger, för jag har inte någon koll på vägarna inne i stan eftersom jag aldrig åker där. Det lät ungefär såhär:

"Ja men först tar du buss 2 till den gatan där och sen så väntar du där på nästa buss som går förbi där och sen hoppar du av där.. Eller så kan du ta en direktbuss och hoppa av på motorvägen och gå under bron där och gå dit bort och sen ta bussen därifrån... Eller så kan du vänta i stan en timme och ta senare buss så det blir direktkoppling och då plingar du där så du kommer dit och sen byter du buss där och sen är du framme"

Ursäkta? Är det meningen att man ska förstå den förklaringen, när man börjat konversationen med att förklara att jag inte är så haj på vägarna överhuvudtaget inne i stan. Och som pricken över i'et så står det en kvinna som försöker tränga in sitt ansikte genom den redan lilla rutan där jag redan stod. I början ignorerade jag henne och fortsatte att prata med hon som jobbade där, sedan började kvinnan sucka och säga:
"Min buss kommer, hallå?"

Sedan försökte hon ta sig förbi mig på något konstigt vis som om vi var på en rugbymatch eller på rea där båda sett något vi ville ha och det bara fanns en sak av den, typ. Återigen sa hon att hennes buss kommer, samtidigt som hon drar mig i jackan. Jag blir förbannad, vänder mig om och säger:
"Ja men nu är det jag som står här och pratar, du får ställa dig i kö och vänta som alla andra!"

Jag gav upp mitt försök i att förstå något mer, och hoppade på buss nummer 2 och frågade vidare där och chauffören förklarade mycket bättre, så jag kunde sätta mig ner med spärrade ögon och leta efter min hållplats. Jag trodde att det skulle ta ungefär lika lång tid som det tog med den vanliga bussen, men ack så fel jag hade. Ut långt åt helvete åt helt "fel" håll åkte bussen, in på krokiga, smala vägar och upp till hyreshus och tillbaka neråt och ja, usch! Tillslut hittade jag min hållplats, den var efter Birsta och jag skämdes lite över att jag egentligen borde vetat vart den låg. I vilket fall som helst hoppade jag av där och gick över vägen för att vänta på nästa buss som skulle gå åt andra hållet. Jag kan säga såhär, det är inte så vackert väder här hos mig, och vi var många som väntade på bussen så där stod jag i ca 20 minuter och väntade på den andra förbannade bussen. Väl hemma räknade jag ut att det hade tagit nästan 1½ timme att komma hem, på en sträcka av 9 km, som förut tog max 20 minuter. Ska det verkligen vara såhär? Tänkte lägga ut en bild så att ni skulle förstå lite bättre vilken skillnad på sträckan det blivit, men jag hoppas att det räcker med att ni förstått att det är 9 km, och jämför då tiden förr och nu. Tyvärr kommer ingen bild för bussjävlahemsidan funka inte, jag blir så jävla görle!

Över till det positiva!

Jag klarade halkbanan idag, och sista fasen på körskolan. Bara lite repetitionsfrågor kvar och ett sluttest, det är nära nu!

Jag och Emma hade lite teoriträning igår;)