Så väcks så många känslor inom mig. Det är helt fantastiskt hur vi fungerar, och vilka skillnader det kan vara för varje årstid. Hösten är för mig enormt viktig och framförallt vacker. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte alls bubblade upp dussintals känslor inom mig när löven börjar falla, vindarna blir kallare och mörkret lägger sig snabbare om kvällen. När skolorna börjar och vardagen tar fart. Det mest beundransvärda med detta, är att det händer exakt likadant, exakt samtidigt och med exakt samma känslor - varje år. Det är som att spola tillbaka tiden. Gamla minnen dyker upp i huvudet. Framförallt från när jag bodde tillsammans med min familj på landet, i Böle. När vi hade alla möjliga sorters djur, alltifrån kossor till grisar, höns, getter, illrar, katter, hundar, hästar och alla andra djur vi haft. Det är speciellt en känsla som sitter så långt inne, men är så otroligt nära så att man nästan kan ta på den. Det handlar om ett speciellt minne, som för mig betyder enormt mycket. Det är när jag går emellan vårat hus och vårat stall, eller när jag är ute och rider på höstkvällen i mörkret och vinden är väldigt stark men samtidigt skön. Det är när hovarna hörs galopperandes efter grusvägen som allt annat tystnar. Ingenting annat existerar just för stunden. Jag upplever detta om och om igen, och det är jag evigt tacksam för!

 

Idag har jag skruvat ihop en ny byrå som står i hallen så fint. Den fylls snart upp med vantar, mössor, halsdukar och allt därtill som behövs när hösten och snart vintern knackar på dörren, frivilligt eller ofrivilligt. Tvättmaskinen går för fullt i tvättstugan. Tjockare kläder ska fram, tvättas upp och sorteras i lägenheten. De somriga, "lätta" kläderna ska så småningom flyttas ut i förrådet. Ny plats ska göras för allt. Jag har köpt tre par nya höst/vinter skor och lite nytt och fräscht ifrån IKEA i helgen. Sånt som behövs helt enkelt. Och för att inte tala om alla underbara blockljus, doftljus, stenar, lyktor som jag pysslat med senaste tiden. Det finns inte mycket som klår underbara dofter av ljus, i höstmörkret, i olika former, färger, dofter och sken. Med andra ord så pryds det vackert i min lilla lya idag och jag bara njuter. Njuter av att bli lurad utav självaste solen som strålar så starkt igenom fönstret med sin värme, som inte alls är densamma när jag går utanför dörren.

Katterna har frispel, det är väl samma visa för dem som för oss vid årstider. De finner inte ens frid till att vara ute idag utan att bråka. Så de bråkar med mig istället, klöser på de saker de absolut inte får klösa på. River där det inte får rivas och springer extra mycket bara-för-att. Mina katter har pondus, enorma personligheter och är så lätta att läsa så det är roligt. Mina fina.

 

Jag har förresten skaffat mig en ny design nu - igen. Den här gillade jag mycket. Den är härlig, enkel men stilren.

 

Må gott!

/Hanna