M som i måndag och möblering

Måndag. Städning. Tvätt. Möblering. Promenad. Städning. Tvätt. Damma. Ja, det är väl en bra start på veckan. Maskin två accelererar en våning under mig, jag har möblerat om i min lilla lya och jag tänkte dra mig ut på en promenad om en stund. Det känns bättre idag i kroppen. Huvudet väger inte bly längre, halsmandlarna har återgått till normal storlek och jag har inte haft ont i huvudet på hela dagen. Wow. Det blir en lugn runda, mest för att ta in ny energi ute i skogen. En runda med sikt på själsig motion. Känner mig seg. I vanliga fall när jag städar går det i hundra blås, och på en timme har jag hunnit vända upp och ner på allt, damsugit, skurat, diskat, gått med sopor, bytt sand i kattlådan, dammat och sanerat badrum. Idag har jag hållt på i några timmar. Men visst är det så, att när det handlar om möblering så finns det ingen tidsbegränsning. Inte med städning heller, men det vill man ju bara få undan och känna sig klar med så fort som möjligt. När man möblerar låter man det gärna dra ut på tiden. Det måste vridas och vändas lite till. Lyftas bort från höger hörn till vänster. Den tavlan som sitter på vägg nr 2 borde kanske flyttas till vägg nr 4. Ja, ni vet. Det är så mysigt. Allra helst till underbar musik i bakgrunden, rätt så ljummen luft ute trots att hösten har blåst på i flera dagar och när inspirationen står som högst. Det är fantastiskt. Idag vill jag skapa. Jag känner för att göra något nytt. Dock får det vänta tills imorgon. Skapa-inspirationen hämtar jag ute på promenaden senare. Men jag blir liksom såhär när jag river igång. Så har jag alltid varit. Städning är en grej. Men så fort tanken möblering hörs vid i huvudet, så brakar det. Jag börjar lite smått med att flytta sängen kanske, och sedan tvbänken. Efter en stund är det saker exakt överallt. Har jag haft planer på att göra iordning i sovrummet, står jag efter tjugo minuter inne i köket och gör något helt annat. En kvart senare nere i tvättstugan, också tappar jag greppet om vad jag just höll på med. Lite kul faktiskt, för nu sitter jag ju här? Herrejissus hur man funkar. Återgår till vad jag nu gjorde innan jag satte mig här, och lite bilder kommer nog senare när allt är klart och inte halvdant. 
 
Må gott!
/Hanna


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hanna Olsson - Det är nu som livet är mitt

Hej och välkommen till min blogg! Jag heter Hanna Olsson, 20 år och bosatt söder om Hudiksvall. I den här bloggen kan du läsa om allt ifrån min vardag, jobb, skolgång, vänner, fritid, shopping, inredning och så vidare. Jag brinner för att skriva och tycker om att dela med mig av mina känslor, tankar och mina egna ord. Välkommen för att stanna! Må gott /Hanna

RSS 2.0