Sitter i Böle nu hos broder. Har sovit här två nätter nu, men idag blir det hemfärd för imorgon väntar jobb igen. Det känns också lite deprimerande, men jag tror att även det beror på vädret. Det tar verkligen all lust ur en och ersätter det med tomhet ungefär. När jag haft tråkigt eller bara varit allmänt deprimerad har jag läst de senaste dagarna, böckerna i Twilight-saga såklart. Men nu har det lidit mot sitt slut, för igår läste jag klart sista boken. Jag blev förbannad över att det inte fanns mer text på sista sidan. De 554 sidorna mina ögon och min kropp varit helt slukad i sedan igår känns för lite och jag var sur ett tag efter att jag insett att boken var slut. Fast å andra sidan, det kunde inte slutat på något annat sätt. Eller hur jag ska formulera mig, det hade nog inte kunnat funnits en fortsättning av den underbara sagan, deprimerande, återigen...

Jag längtar bara till London. Lusten att skriva en egen bok har självklart dykt upp i mitt huvud igen. Det kanske inte vore omöjligt, så länge jag läser något jag är helt såld i? Inspirationen är nästan magisk när jag läser Twilight-saga. Jag var inne på detta i somras, och tog kontakt med författare som hjälpte mig lite på vägen. Den ena sade att hon behövde planera sin bok i 6 månader, innan hon började skriva. Den andra sade att det var livserfarenhet som krävdes, och menade på att jag var för ung. När jag går igenom alla böcker som blivit storslagna och älskade över hela världen känner jag att, vad finns det att skriva om, som inte redan är upptaget? Det minskar lusten att skriva, och det kanske är livserfarenhet som krävs, vad vet jag?

London.. Är det inte juni snart? 192 dagar tills kursen börjar. Undra när jag ska åka? Undra när jag kommer hem? Jag längtar som en tok efter att åka. Alla dessa dagliga rutiner känns så tråkiga och det suger verkligen lusten ur en att vilja engagera sig. Vart är solen? Vart är värmen? Vart är glädjen? Jag hittar den ingenstans. Nåväl, jag skulle kunna sitta här och skriva flera tusen ord och meningar till om negativa saker som befinner sig i mitt huvud, men jag tänker inte göra det. Varför? Ja, hur trevligt skulle det vara? Ta dig i kragen istället flicka lilla. Jag befinner mig faktiskt i ett hus där ett födelsedagsbarn bor, grattis Linda!

Den enda solstrålen jag lyckas hitta i detta väder av tjock dimma, är Andrea, faster lilla raring. Du får lysa upp min blogg och min dag.