You can't step in my way

Nu har jag bestämt mig för att det är här jag ska blogga i fortsättningen. Det här är min gamla blogg som faktiskt låg på topplistorna som bland annat "Mest aktiva" på blogg.se, när jag bodde i Sundsvall. Tappa fokus och skrev bara någon gång ibland. Gick ifrån urfina designer till usla, och nu har jag bara gjort en preliminär. Den funkar tycker jag, enkel och jag själv vet ju budskapet med bilden.
Tanken är väl att skriva regelbundet nu framöver. Jag tänker även dela med mig till viss del av höstens planer som är en flytt utomlands. Jag kan väl säga ganska kort och enkelt att det går framåt, jag håller kontakt med några familjer i länder som Spanien, Italien, Canada och U.K. Sakta men säkert tickar det framåt.

Vaknade upp ensam i lägenheten idag och det var riktigt skönt. Jag har legat och dragit mig i sängen, men har nu faktiskt satt mig upp i sängen istället. Jag känner att idag får allt vara som jag själv vill att det ska vara. Jag är ledig, och har inte en enda plan för dagen förutom att tvätta ikväll. Men det är ju ikväll. Fram tills dess ska jag umgås med Tesso, som jag gör varje dag i mitt liv. Jag trivs med det, jag har hellre få äkta vänner än hundra falska.
Jag är glad och tacksam för de mina som finns i min närhet, familj, vänner och släkt. Ibland kan jag önska att det såg ut på ett annat sätt. Ibland gör det mig ont att förstå sanningen mellan vissa personer. Ibland bryr jag mig inte alls, jag låter det vara. Jag vet att en dag reder det sig för alla parter i det hela. Livet är för kort för att bråka bort, för att slösa bort, för att vänta, för att iaktta.

Men tänk då att den person du måste tillägna hela ditt liv till att lära känna, faktiskt är just dig själv. Det är ingenting som blir klart över en natt eller två. Det tar hela ditt liv. Visst är väl det fantastiskt?

Avrundar med att berömma mig själv för framstegen senaste tiden. Tackar för all hjälp och vägledning, och kör på i samma riktning och det går läskigt snabbt framåt nu. Känner mig duktig, för jag är ju det. Man får berömma sig själv, man får vara stolt över sig själv. Kom ihåg det!

With love,



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hanna Olsson - Det är nu som livet är mitt

Hej och välkommen till min blogg! Jag heter Hanna Olsson, 20 år och bosatt söder om Hudiksvall. I den här bloggen kan du läsa om allt ifrån min vardag, jobb, skolgång, vänner, fritid, shopping, inredning och så vidare. Jag brinner för att skriva och tycker om att dela med mig av mina känslor, tankar och mina egna ord. Välkommen för att stanna! Må gott /Hanna

RSS 2.0